Det var i måndags det hela började nämligen att Harry skulle äta lite middag tillsammans med pappsen i baren våran. Själv var jag inne i badrummet med Vegas och hörde plötsligt Daniel ropa högt i panik -Skynda Natalie kom fort!!!
Medan jag hör detta hör jag också Harry som kraxar och jag tror i panikens stund att han satt något i halsen som ej vill komma upp. Väl framme med en spritt språngande näck Vegas i min famn ser jag hur Harry kaskadspyr över hela bordet, golvet och stolen samt fyller haklappen och tallriken. Vad händer??? ropar jag högt och tittar på en chokad pappa med nerspydd son.
Harry har ju nämligen aldrig spytt förut om han haft magsjuka så hela familjen var nog i chock ( inte minst Vegas som blev uppryckt ur badet där han låg och myste i lugnan ro ) Efter det blev det 3 omgångar till med spya men sen var det gonatt och Harry däckade på en dyna i vardagsrummet där vi vakade till morgonen och han var pigg som än lärka igen. För min del blev det till att skura skura och sätta ingång tvättmaskinen medan Harry mellan varven berättade ivrigt hur han hade spytt och spytt och spytt åh spytt. Nästan lite stolt haha! En annan rolig detalj i allt elände var en fras Harry drog till med då han för den andra gången spydde. Denna gång blev det olyckligt på mattan i hans rum och sen hela vägen in till badrummet och sist i toan. Än en gång chockad över vad som hänt utbrister han -Det här var inte kul!! och tittar runtomkring sig
Jahpp bara till att duscha pojkstackarn ännu en sväng samt ta fram skurhinken.
Hur som helst detta var bara del 1 av allt elände då den annars odödliga pappa Daniel som aldrig haft magsjuka drabbades i torsdags kväll och sen var det så klart min tur på fredag morgon. Yehaaa vilken trevlig helg vi haft det. Tvättmaskinen har gått på högvarv kan jag meddela och att vara magsjuk med 2 småttingar att ta hand om medans man ligger där på badrumsgolvet blek som en tops har varit ett rent helvete!! För när man ligger där och ber till Gud att måtte detta jävla illamående gå över så inser man snart att shit jag måst faktiskt spy nu. Problemet är bara det att man knappt vågar röra sig i rädslan att skita på sig och svimma på samma gång. Och medan jag ligger där så har jag min fantastiska son Harry som hållt mig sällskap i någon timme genom att göra långa bilköer runtomkring mig då jag i panik utbriseter -Nu måste jag verkligen spy!! Du behöver inte bli rädd Harry.
Sen gör jag så klart det jag måste medan jag har en hejande live kommentator vid min sida som berättar högt och tydligt vad jag gör men som även tröstar mig tillslut genom att säga.
-Bra jobbat mamma, nu blir det bättre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar