Mot nya äventyr...

Om en stund kommer Daniel hem och då bär det iväg till Sundsvall över helgen. Själv har jag i princip packat det mesta och gissa om det blir extra mycket väskor nu när man har en knodd som också ska med på färden. Blöjor, kläder, bärsele, vagn mm... och sen även tutten som Harrygrabben ÄNTLIGEN börjat fatta greppet om. Är nog mormors förtjänst som tjurat och kämpat gång på gång. Men skam den som ger sig och nu tar han den. Weeeeihhooo vilken lycka en sån liten sak kan innebära. Det sjuka är nu när man lärt han suga på den vet man att en dag kommer hela helvetet att bryta loss då det är dags att vänja av han
den haha.

En gäspande Harry med sina två päron

Igår var vi som planerat på BVC men det är alltid med nöda och näppe vi hinner fram i tid. Denna vända skulle jag ta med Harry dit själv och är det något man lärt sig med att ha en bebis att ta hand om är det att man aldrig riktigt kan säga en tid för den lär man aldrig hinna till iaf. Men har man ett besök inbokat på BVC så har man ju det och där måste man ju vara på plats då den bokade tiden infinner sig. Det blev därför galet stressigt igår då Harry i sista sekund kom på att han var hungrig och det vill jag lova är inget man kan vänta med om man inte vill att hela stan ska höra hans hungervrål. Jag fick därför efter att Harry tagit sig en slurp sätta honom i bärselen då jag förstod att vagnen skulle aldrig duga nu när han var mätt men pigg. Så jag i princip slängde ner Harry i selen och sen sprang vi till vårdcentralen. Väl framme sov han som en stock och efter den stunden blev bärselen både Harrys och mammas bästa vän. Jag kunde efter besöket som visade sig att tungviktskungen nu väger 5 pannor ( 4930g ) gå omkring på stan i lugnan ro i ca 2 timmar med Harry hängandes på magen lugn som en filbunke både i sovandes och vaket tillstånd. Snacka om lycka!