Denna bild tog min gamla fina arbetskollega Carina på D&D då vi var där och hälsade på någon dag innan Harry föddes. Det är så konstigt att så här efteråt se sig själv med bullen... och ännu konstigare att Harry faktiskt ligger där inne! Har dock lite separationsångest över att man inte längre har sin härliga kula att klappa, prata och klaga på haha. Sen är det ju slut med alla fjaskerier som man kom undan med som gravid dvs att man slapp bära saker och blev uppassad en massa. Sen är det ju sjukt hur ens kropp fungerar och snabbt den anpassar sig igen. Innan jag blev gravid var jag typ helt säker på att jag skulle gå upp 20kg, få hemska bristningar, gå sönder totalt därnere och få en utvecklingsstörd unge. Inte så konstigt att man ville vänta med att bli med barn då dessa tankar snurrade i huvudet. Men ställer man in sig på det värsta så måste det ju bli bättre... och det blev det verkligen! Fick inte en bristning, gick upp 13 kg vilket är normalt, blev sydd endast med ett stygn och fick sen världens charmigaste lilla grabb. Så på så sätt kan man väl säga att jag hade en toppen graviditet om man tar bort mina månader med hemskt illamående och blodtrycksfall. Det bästa av allt är att jag nu efter inte alls grämer mig över när knodd nr 2. Men lugn i bussen va... än så länge räcker det gott och väl med bara Harry och det är iaf en sak som han saknar som jag trodde att han skulle komma ut monterad med sig dvs muteknappen. Grym besvikelse vill jag lova!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar