Japp då tänkte jag berätta hur det hela gick till med förlossningen och allt! Imorgon är det en vecka sen det hände och som ni kanske förstår har det varit rätt fullt upp med det nya livet så bloggandet har fått ligga lite på hyllan. Men nu har jag lite extra tid då Harry ligger och sover på pappas bröst efter ännu ett matkoma :)
Torsdag morgon går den så kallade "slemproppen" men inge andra känningar och jag är fortfarande fullt inställd på att behöva gå över 1 vecka till samt bli igångsatt då den där inne verkar ta det hela riktigt lugnt och stilla. På kvällen vid läggdags ligger jag i sängen och surfar på mobilen om nya knep att göra för att få igång förlossningen, samtidigt som jag har lite sammandragningar och plötsligt hugger det till extra...
Kl 00.30 Jag hoppar upp ur sängen och plask säger det och känslan av att kissa på sig är total. Yes vattnet gick tänker jag medan adrenalinet börjar pumpa i kroppen! Jag ropar på Daniel som vaknar till liv och ser glatt förvånad ut sen ringer vi förlossningen. Vi detta skede har jag inga värkar och jag blir tipsad om att komma in senare. 30 min senare har jag 3 värkar på 10 min precis så som det ska vara för att jag ska behöva åka in, vilket vi bestämmer oss för att göra. Jag sväljer i all hast 2 stycken alvedon och får på vägen till bilen stanna av och krama Daniel stenhårt och försöka andas igenom några värkar. Detta fortsätter både i bilen och sen på väg in till förlossningen.
Kl 02:00 Anländer vi till förlossningen och får hjälp av vår fantastiska barnmorska Hillevi som ger oss ett rum och presenterar räddaren i nöden Mr. Lustgas. Daniel som sedan blir min hjälte i all smärta får klocka värkarna och hjälper mig galant genom alla hemska kurvor som monitorn visar.
Kl 03:00 Barnmorskan kollar för första gången hur mycket jag öppnat mig och det visar sig att processen går snabbt framåt då jag redan öppnat mig 4-5 cm. Värkarbetet fortsätter sedan med hjälp av lustgas med mkt täta och intensiva värkar.
Kl 05:00 Eftersom jag tydligen hade mastodontvärkar enligt barnmorskan tyckte hon jag skulle pröva epidrual för att samla lite kraft och samla ork inför kommande krystingsarbete. Jag gör inget annat än att hålla med och en läkare lägger ryggmärgsbedövningen. I samma veva meddelar barnmorskan att jag nu öppnat mig 7-8 cm. Tyvärr tar inte bedövningen på mig utan mina värkar fortsätter att komma. Jag börjar även känna ett lätt tryck att vilja börja krysta och istället för att kalla in läkaren på nytt för att justera bedövningen tycker barnmorskan att jag ska köra på med lustgasen tills det verkligen blir dags att börja krysta.
Kl 06:00 Är nu fullt öppen och det är fritt fram att börja krysta. Efter att ha halvstått upp hela tiden får jag ställa mig på alla fyra för att få barnet att trilla ner den sista biten innan själva krystandet drar igång.
Kl.06.30 Nu börjar det kännas som om jag skulle vilja bajsa ut en stor melon och det är bara att tuta och köra och ta i för kung och fosterland för att få ut bebisen. Det är sedan en gigantisk kraft som bara tar över mig och i samma veva som jag krystar desto mindre ont gör det vilket får en att vilja ta i mer och mer för varje gång. Jag får känna lite på huvudet som börjar titta ut och efter några värkar till säger barnmorskan att nästa gång kommer vi bli föräldrar. Jag hör Daniel säga shit shit shit och börjar se riktigt nervös ut nu. Jag inväntar sedan nästa värk med en paus som känns som evigheter. Tillslut drar den igång och jag tar i medan jag skriker på rätt bra tror jag haha.
Kl 07:31 Tjoff säger det och precis så som barnmorskan sagt trillar vår fina lilla Harry ut som på en gång börjar skrika som en stucken gris. Daniel får sedan plocka upp honom och lägga honom på mitt bröst där vi sedan gråter en skvätt av lycka och chock. All hemsk smärta är som bortsprungen och jag har en liten bebis på mitt bröst som redan nu försöker hitta bröstet medan Daniel klipper navelsträngen. Allt är som en berg och dalbana och nirvana på samma gång. Så sjukt säger vi båda och tittar på varandra och sedan på lilla Harry. Nu är vi föräldrar!
Torsdag morgon går den så kallade "slemproppen" men inge andra känningar och jag är fortfarande fullt inställd på att behöva gå över 1 vecka till samt bli igångsatt då den där inne verkar ta det hela riktigt lugnt och stilla. På kvällen vid läggdags ligger jag i sängen och surfar på mobilen om nya knep att göra för att få igång förlossningen, samtidigt som jag har lite sammandragningar och plötsligt hugger det till extra...
Kl 00.30 Jag hoppar upp ur sängen och plask säger det och känslan av att kissa på sig är total. Yes vattnet gick tänker jag medan adrenalinet börjar pumpa i kroppen! Jag ropar på Daniel som vaknar till liv och ser glatt förvånad ut sen ringer vi förlossningen. Vi detta skede har jag inga värkar och jag blir tipsad om att komma in senare. 30 min senare har jag 3 värkar på 10 min precis så som det ska vara för att jag ska behöva åka in, vilket vi bestämmer oss för att göra. Jag sväljer i all hast 2 stycken alvedon och får på vägen till bilen stanna av och krama Daniel stenhårt och försöka andas igenom några värkar. Detta fortsätter både i bilen och sen på väg in till förlossningen.
Kl 02:00 Anländer vi till förlossningen och får hjälp av vår fantastiska barnmorska Hillevi som ger oss ett rum och presenterar räddaren i nöden Mr. Lustgas. Daniel som sedan blir min hjälte i all smärta får klocka värkarna och hjälper mig galant genom alla hemska kurvor som monitorn visar.
Kl 03:00 Barnmorskan kollar för första gången hur mycket jag öppnat mig och det visar sig att processen går snabbt framåt då jag redan öppnat mig 4-5 cm. Värkarbetet fortsätter sedan med hjälp av lustgas med mkt täta och intensiva värkar.
Kl 05:00 Eftersom jag tydligen hade mastodontvärkar enligt barnmorskan tyckte hon jag skulle pröva epidrual för att samla lite kraft och samla ork inför kommande krystingsarbete. Jag gör inget annat än att hålla med och en läkare lägger ryggmärgsbedövningen. I samma veva meddelar barnmorskan att jag nu öppnat mig 7-8 cm. Tyvärr tar inte bedövningen på mig utan mina värkar fortsätter att komma. Jag börjar även känna ett lätt tryck att vilja börja krysta och istället för att kalla in läkaren på nytt för att justera bedövningen tycker barnmorskan att jag ska köra på med lustgasen tills det verkligen blir dags att börja krysta.
Kl 06:00 Är nu fullt öppen och det är fritt fram att börja krysta. Efter att ha halvstått upp hela tiden får jag ställa mig på alla fyra för att få barnet att trilla ner den sista biten innan själva krystandet drar igång.
Kl.06.30 Nu börjar det kännas som om jag skulle vilja bajsa ut en stor melon och det är bara att tuta och köra och ta i för kung och fosterland för att få ut bebisen. Det är sedan en gigantisk kraft som bara tar över mig och i samma veva som jag krystar desto mindre ont gör det vilket får en att vilja ta i mer och mer för varje gång. Jag får känna lite på huvudet som börjar titta ut och efter några värkar till säger barnmorskan att nästa gång kommer vi bli föräldrar. Jag hör Daniel säga shit shit shit och börjar se riktigt nervös ut nu. Jag inväntar sedan nästa värk med en paus som känns som evigheter. Tillslut drar den igång och jag tar i medan jag skriker på rätt bra tror jag haha.
Kl 07:31 Tjoff säger det och precis så som barnmorskan sagt trillar vår fina lilla Harry ut som på en gång börjar skrika som en stucken gris. Daniel får sedan plocka upp honom och lägga honom på mitt bröst där vi sedan gråter en skvätt av lycka och chock. All hemsk smärta är som bortsprungen och jag har en liten bebis på mitt bröst som redan nu försöker hitta bröstet medan Daniel klipper navelsträngen. Allt är som en berg och dalbana och nirvana på samma gång. Så sjukt säger vi båda och tittar på varandra och sedan på lilla Harry. Nu är vi föräldrar!
Jahapp då var man på förlossningen då med en massa apparater runt sig och lustgasen redo att brukas vid nästa värk
Här ser vi värkarna från Hell som Daniel hade stenkoll på att varna mig för så jag kunde andas in lustgasen i god tid
Tummen upp... där här går ju bra trots all smärta
7 timmar och 30 min av smärta senare skulle jag göra om alltsammans igen för att kunna få hålla denna underbara lilla varelse i min famn
En nykläckt Harry som i skrik och panik välkomnar utsidan av bullen
Sen blev det så klart vägning och mätning
Vi fick även detta lyckonummer placerade på oss.
Sen efter lite avtorkning och 1 stygn skålades det med bubbel att allt gick så bra och att vi nu ÄNTLIGEN var 3
Och här har vi den... det klassiska firarfikat man får efter en förlossning som många har som målbild och tycker att det är det godaste fikat man ätit någonsin.
För min del hade jag dock varken ro eller aptit i kroppen utan bara en massa adrenalin och lyckobubblor som rusade runt runt att jag inte kunde släppa blicken eller taget om vår nyfödda lilla knodd.
Och här har vi grabben alla pratar om nu... dvs då en 30 minuter gammal liten Harry som är det bästa jag och Daniel någonsin gjort!
4 kommentarer:
Åh så roligt att få läsa!!Ja visst skulle man lätt göra om d :) Skönt att d gick så bra för er,å snabbt! Helt otroligt att man får vara med om en sån otrolig upplevelse! Kramar till er!
Ja det är verkligen en galen upplevelse som man under hela sitt liv undrat hur det hela ska kännas och vara. Själv var jag så inställd på det värsta scenariot vilket kanske gjorde att man upplevde allt så mycket mera positivt också. Är dock sjukt glad att allt är över nu :)Hoppas allt är bara fint med er också. Vi skulle väl försöka ses i nästa vecka vilket vi längtar till. Jag antar att lila Noel bara växer och växer så det ska bli så spännande att se han snart. Stor kram till hela familjen från alla oss
Vad roligt att få läsa! Grattis igen!
Kan du inte beskriva smärtan lite? Var det som du hade tänkt dig? Hur känns lyckoruset efter? Har du "läkt" sen förlossningen? Hur gick det att gå på toan dom närmaste timmarna efteråt? Går allt bra med amningen? *nyfiken* Oj, vad många frågor det blev ;D Må ni ha det super bra alla 3! kram
Åhh, blev alldeles tagen och rörd av er fina resa. Helt magiskt och otroligt vackert i allt det onda. Men som du skriver, så glömmer man all smärta då man ser vad man fått. Jag hoppas jag får träffa lilla familjen inom snar framtid och se er vackra lilla skatt Harry! Blir så lycklig för er skull! Hoppas får vara med om detsamma någon gång! Många kramar och grattis till att ni nu får kalla er Mamma och Pappa! :)
Kraaamar
D&D Tessan
Skicka en kommentar