Phuaa... den börjar bli tungt och ofantligt obekvämt att bära omkring på denna badboll vill jag lova. I brist på kläder har jag som sist då jag väntade Harry börjat snoka och knycka lite plagg från mannen min då allt annars bara blir för kort eller knasigt. Det ska bli såååå skönt att tex sova på magen eller slippa gunga sig upp ur soffan och sängen inom kort. Men framför allt att slippa denna konstanta trötthet, återkommande blodtrycksfall och dryga illamående. Så du är varmt välkommen ut i det fri lillknodden därinne.
2 kommentarer:
Du är så fin! :)
Men tusen tack snälla människa för kommentaren. Du fattar nog inte vad det värmer att höra att man är fin då jag för stunden minsta sagt känner mig helt tvärtom. Ska leva på din fina ord länge :)
Skicka en kommentar