Idag är det som sagt 1 år sedan min bästa vän Rebban blev mamma och det är så knasigt att tänka att jag sitter i precis samma situation som henne nu 1 år senare. Man undrar och tänker hur det hela ska bli, hur kommer förlossningen att gå, när ska det hända, kommer man klara av mammarollen, är barnet friskt, blir det en kille eller tjej, hur kommer man reagera då bebisen väl är ute. hur kommer mitt och Daniels liv förändras, kommer man få ett snällt eller skrikigt barn... vem vet den kanske har kolik, vem är den lik, hur kommer smärtan att kännas mm....
Ja många funderingar är det som snurrar runt i skallen just nu. Har dom senaste dagarna känt mig rätt låg och riktigt trött. Hade ju dåligt järnvärde sist då jag var hos barnmorskan så nu försöker jag på alla sätt och vis göra ett sista ryck för att få upp det tills förlossningen. Kanske är vädret också som spelar in då åska och regn hänger i luften och man blir ännu mera slut. Bebisen i magen verkar iaf ha det bra då den sparkar och har sig, men visst börjar det kännas att den börjar bli både tung och stor nu att bära på och både jag och Daniel börjar bli nästan för nyfikna på vem som bor därinne.
Det härliga med det hela är allt nog kommer att gå bra. Det löser sig alltid! Och tittar man nu på Rebban med familj så blir man så lycklig av att se att dom alla tre mår bra och klarat det hela galant. Alla är vi ju rookies i början och det är ju det som är lite utav charmen med det hela. Men visst börjar det kännas nervöst nu, det är jag inte bangen på att erkänna!
Följ min blogg med Bloglovin
Följ min blogg med Bloglovin
2 kommentarer:
Du är inte den enda som är så nyfiken på hur allt kommer gå och vem den lille krabaten är :) Men bra kommer det gå! För ni är toppen! Kram tessan
Det låter bra det tjejen. Det blir till att styra gofika så du och resten av gänget kan komma och hälsa på den lilla då den är ute i världen.
Mumsa gott, prata strunt och lukta på bebisen vankas inom kort så det är bara att invänta en inbjudan :)
Kraaam!
Skicka en kommentar