Världens bästa!!!!!!

Här har vi min älskade älskade farfar som jag tillsammans med farmor tänker på dagligen. Man saknar dom för jämnan och det bästa med året är sommaren då vi får ses i massor under semesterveckorna i stugan. Känns jobbigt att farfar blivet så gammal och glöms och att man tyvärr inte kan göra något åt saken för att ändra på det. Det måste även kännas riktigt hemskt för lilla farmor att nu bo alldeles ensam då farfar sen några veckor tillbaka flyttat in permanent på hemmet. Är det något man önskar är det att vrida tillbaka klockan då både farmor och farfar var yngre och hade mera ork.

Nu när farfar varit så dålig den senaste tiden glömmer lätt bort hur han var innan glömskan tog över vilket skrämmer mig lite. För även om jag minns så himla väl alla äventyr och roliga stunder man haft tillsammans så är det dom små sakerna runtomkring som lät försvinner. Det är alltså dom naturliga sakerna som tex när han kunde hänga med och diskutera vid middagsbordet, Väcka en alldels för tidigt på morgonen genom att berätta intressanta historier som gjorde en pigg trots att man inte ville det, Sitta i baksätet eller bara bli skjutsad medan farfar kör, Se han köra den blommiga skottkärran med bråte ute i sommarstugan, Plocka bär ihop, Bli irriterad över att han ALLTID paxade tv:n för rapport, aktuellt och sport, Att vakna på julaftonsmorgonen och veta att både farmor och farfar kommer fira dagen tillsammans med oss, Att spela golf ihop och se han prata och känna alla människor vi möter under rundans gång. Men framför allt saknar jag den där trygga känslan man alltid kände inombords då man hade sin starka och mkt kloka farfar vid sin sida. För som man framför allt minns så fanns det inte mkt som varken gjorde farfar arg eller irriterad utan han har alltid haft en härlig livsinställning precis som pappa

Blir till att åka ner och hälsa på både farmor och farfar snart då jag håller på och längtar ihjäl mig efter deras mysiga kramar och pussar!