I onsdags var det jordfästning för vår älskade farfar som gick bort i slutet av december och som blev en himla fin och lugn ceremoni där vi tog ett sista farväl. Och visst är det märkligt hur ett sånt långt och berikat liv som farfar haft slutar med att han endast är en liten låda med aska. För nu är han borta nu blev det definitivt och det är så ofantligt svårt att greppa. För hur i hela friden kan dom där sandkornen vara allt som finns kvar av vår älskade lilla farfar? Med oss vid jordfästningen hade jag plockat en stor bukett blommor från stugan som innehöll blad från den lilla eken vi sjön, vasstrån från vattnet vid bryggan då vi alltid brukade bada tillsammans, halmstrån från åkern vid stugan och lite vilda prästkragar och blommor som farfar en gång i tiden själv vandrat omkring ibland. En mycket passande bukett som farfar garanterat hade gillat. Och trots allt regn lyckades även solen titta fram i samma veva som vi sa hej då vi ses på nytt.
Sov nu gott och snickra lugnt vår älskade lilla farfar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar